spännande


Feel your spine

Jag, My och Hanna var på kontaktimprovisation igår ordnad av SOMA network. Temat var ryggraden. Vi rörde oss utgående från den, upptäckte den hos oss själv och varandra. Det var skönt att koppla bort hjärnan och tänka med kroppen en stund.

Det är spännande vilka tankar som förknippas med ryggraden. Att vara rakryggad, att stå rak, att inte böja sig. ”Om du står rakryggad, så låt det inte bekymra dig om din skugga slingrar sig.” Starkt, hårt, ben. Å andra sidan kan ryggraden lätt knäckas, brytas, klippas av. Den är skör. Den har en mjuk märg. En kula av stål, hårdare än ben, tar kål på vår rakrygg på ett ögonblick. Och ändå. Ryggraden böjs, sträcks, den är en bågsträng, en videkvist. En rad av kotor, ett pärlband.

”I wish I had a gentle mind and a spine made up of iron” sjunger Annie Erin Clark. Men stål kan inte göra allt det som ben, märg och brosk kan. Feel your spine, feel your head and your tail. And let it move.

– Minerva
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=-9prpAv6kvo]

Please like & share:

Förändringar

I söndags avslutades den tredje workshop -serien med Fabbe. Vi började dagen som vanligt med att kasta boll i ring, fungerar mycket bra som uppvärmning och för att öva upp koncentrationen. Sedan övergick vi till att arbeta med våra texter, först gjorde vi kortare scener utgående från dem för att slutligen behandla varje text som helhet och iscensätta dem. Vi fick även i tur och ordning feedback på våra egna texter, med tips på hur vi kunde utveckla dem, nyttiga saker att tänka på då vi skriver vidare.

Jag gillar verkligen vårt sätt att arbeta. Det finns väldigt mycket rum för att testa och experimentera, att prova sig fram. Det att vi även har ganska kort tid på oss att slutföra de enskilda uppgifter vi håller på med under passen gör, att inspirationen och kreativiteten sätter fart och resultaten föds väldigt smidigt.  Det känns, precis som My skrivit i förra inlägget, att vi nu börjar närma oss ett gemensamt uttryck. Det är alltid lika spännande att se en pjäs växa fram på detta sätt, att från små beståndsdelar långsamt gå till en större helhet.

Nästa workshop går av stapeln i början av februari och då, som sagt, i ett helt annat utrymme. Känns konstigt att Reprum försvinner, vi hann bli riktigt hemmastadda där. Just nu står vi som arbetsgrupp inför en tid av förändringar av olika slag, något som vi även tagit upp i samband med Transhuman -temat. Texter i förändring, uttryck i förändring, arbetsutrymmen som förändras. Spännande.

Sakta men säkert närmar vi oss en pjäs.

Please like & share: