psykisk ohälsa


Avslut

Det är länge sedan någon skrev ett inlägg här. Det var meningen att det skulle bli ett sista foto och hej från Habilitet redan i februari, men så var det så mycket annat som hände genast efter att det bara inte blev av. Här är fotot och hejet nu lite försenat:

Habilitet_rehabcenter

Hej! Här står Tommy och Frida utanför Rehabcenter i Ekenäs efter den allra sista föreställningen av Habilitet.

Vi avslutade projektet nu, eftersom det tagit så mycket krafter att ro i land. Då jag skrivit redogörelse har jag kommit fram till att vi startade allt på hösten 2014 och att det nästan genast hoppade in käppar i hjulen. Vi hade tänkt ha föreställningar redan 2015, men fick skjuta upp med ett helt år. Vi har under projektet arbetat med tre olika regissörer, repeterat i fyra olika utrymmen, drastiskt minskat antalet skådespelare några månader före permiär och varit tvugna att minimera antalet föreställningar och resesträckor… för att… Livet. Livet blev inte som vi tänkt oss. En del av de förhinder vi stötte på var positiva för de ”drabbade” (kanske kan vi berätta mer om det senare). I de övriga fallen var de tragiska, olyckliga och oväntade. Jag är väldigt ledsen att vi inte kunde åka och spela i Österbotten eller till Åland, men vid det laget hade vi bara inte kraft för det.

Så Habilitet är avslutat. Kanske kan det bli aktuellt att spela igen någon gång, men vi vet ännu inget om när det kunde vara. Nu skall vi invänta sommaren och se vilka nya infall vi får i tomrummet som avslutet ger oss.

 

Please like & share:

Mentalhälsomässan

habilitet_mentalmassanEn suddig bild får beskriva vårt lyckade besök på Mentalhälsomässan i Helsingfors förra veckans onsdag. En vecka framåt och jag sitter i vardagsrummet och fyller i ansökan för nästa års projekt.

Habilitet är utan tvekan vårt längsta och största projekt hittills. Ännu har vi bara turnérat inom Helsingfors, men nästa vecka skall vi till Karis och för januari och februari har vi Åland och Österbotten på lut. Hoppas datumen passar och bilen hålls hel.

Men sen. Sen är det slut på Habilitet (för denna gång). Sen skall vi göra annat.

Minerva

Please like & share:

Föreställning 9.11 kl. 19 på G18

Stort tack till publiken på våra första föreställningar! Det var en succé!

Om du missade den då har jag goda nyheter.

Psykosociala förbundet och 4BT bjuder på en föreställning av Habilitet nästa veckas onsdag 9.11 kl. 19. Här är din chans att se den gratis i centrum av Helsingfors! Anmäl dig redan idag, mer info finns här.

Välkommen!

Please like & share:

Intervjuer på Vega och X3M!

 

Idag blev vi, Frida och Minerva, intervjuade av radio Vega om Habilitet. Lite pirrigt var det, men framför allt kul att de var så intresserade av pjäsen. Intervjun går att höra i sin helhet här på Yle Arenan.
img_3649

 

Minerva blev också intervjuade till Myteriet som sänds på fredag kl. 12-14. Då mer med fokus på hur det är att tala om sin egen ångest på scen. En del kniviga frågor där, så väl värt att lyssna på! Programmet hittas också senare på Yle Arenan.

Please like & share:

Så coola

promo3

Kl. 19. Och 17 på söndag. Begränsat antal biljetter. Boka via teaterhekate@gmail.com.

Please like & share:

Premiär på Eskus 21.10!

Hjärtligt välkommen på våra första föreställningar på Eskus!

Premiär fredag 21.10 kl. 19!

Övriga föreställningar: Lördag 22.10 kl. 19 och söndag 23.10 kl. 17 och 19.

Föreställningen tar ca 1 timme, inkluderat publikdiskussion efter den sceniska delen. Eskus ligger i byggnaden Puhdistamo i Södervik, esitystaide.fi.

Biljetterna köps vid dörren och kostar 5 e för den med mindre pengar och 10 e för den med mer. Om man vill understöda Teater Hekate verksamhet kan man också köpa en ”ängelbiljett” för 20 e. Bokningar tas emot på teaterhekate@gmail.com.

Please like & share:

… och så var de bara två.

Mycket har hänt sen vi påbörjade projektet två år (!) sedan. På våren trodde vi ännu att det skulle vara fem skådespelare på scen, premiär i Kristinestad och fullt möblemang som scenografi.

Nu vet vi att det inte är så. Hanna, Antonia och My har varit tvugna att dra sig ur projektet. Premiären var plötsligt inte alls så spikad som vi trott.

Kvar är Ida som regissör, Minerva och Frida på scen och två stolar. Det blir lite mindre, lite lättare att transportera, lite mer hanterligt.

De berättelser vi samlat i gruppen lever vidare. Jag och Frida blir ännu starkare representanter för ”den sjuka” och ”den anhöriga”. Vi plockar in det som passar vårt perspektiv, även om vi inte själv upplevt precis allting. Snart har vi slutlig form, snart är vi redo att möta publiken.

Please like & share:

Minerva på radio X3M!

I måndags var jag och talade om psykisk ohälsa på radio X3M.
Var så nervös före att jag, min vana trogen, knappt fick i mig något morgonmål. Men när jag en gång kommit dit och börjat prata gick allt som smort. Jag svarade kanske inte precis på frågorna, men hoppas att jag ändå fick fram något vettigt. Saken i sig är så otroligt viktig för mig.

Jättebra att Yle har tagit upp det här med unga och psykisk ohälsa i stor skala. Hoppas det leder till mer än bara en tv-serie några inlägg med #sekasin #heltknäpp.

Artikeln om vad jag berättade går att hitta här.

Om man vill lyssna på programmet går det att göra här, via Arenan fram till 22.5.
Jag är med i början ca mellan 8 min och 38 min.

Glada hälsningar,
Minerva

Please like & share:

Välkommen på seminarium!

Vi är mitt uppe i en kreativ process med Habilitet, det är spännande och givande och fantastiskt.

En del av procesen är att kolla publikreaktioner, vad tycker folk om att vi tar upp det här på det sätt vi gör?

Detta gör vi genom att uppträda på Acceptans rf:s seminarium 22.3! Kom dit och se vad allt handlar om!

Här är mer info:
Acceptans arrangerar ett seminarium 22.3 om hur man kan bemöta unga med psykisk ohälsa,
klockan 12-16 i festsalen på G18.
Evenemanget är gratis och till för alla intresserade – för unga och för de som jobbar med unga!
Vi bjuder på tilltugg, så kom ihåg att anmäla dig via https://goo.gl/UexOOd

För mer info om Acceptans rf kolla http://www.acceptans.fi/

Please like & share:

Stora tankar om framtiden

Det är höst och tid att ansöka om medel för fortsatt verksamhet. Fonder och stiftelser är onekligen den främsta drivkraften bakom mycket av den konstnärliga verksamheten i detta land. Tur att vi har dem, annars skulle många verk bli liggande i skrivbordslådor, undanlagda bakom öron eller borttynande i det undermedvetna.

Det vi sökt och söker medel för att förverkliga är
1) fler föreställningar av Jag känner inte igen henne

2) ”Storprojektet psykiskt sjuk på svenska i Finland”

Det förstnämnda kan ni läsa mer om i tidigare inlägg från i somras. Vi hoppas att med lite uppvärmning och rätt utrymme kunna ha en spelperiod med pjäsen om moder- dottersföhållanden, om galenskap och havet.

Den andra handlar på sitt sätt också om galenskap. Vi har beskrivit den såhär: en föreställning om hur svenskspråkiga med psykisk ohälsa bemöts i samhället. Idén till det här kommer från våra egna liv, våra personliga erfarenheter, som psykiskt sjuka, som deras anhöriga, som deras vänner. Vi anser att det är viktigt att tala ut om det här, att bryta stigmat och våga säga ”jag med”.
Målet är att kombinera ärligt berättande, svart humor och deltagande teater (inte på ett skrämmande eller utsättande sätt, utan på ett tryggt och respekterande sätt) och ta upp diskussionen med de berörda, de intresserade, de nyfikna. De behöver stöd, de behöver höra att det hände också mig, och mig, och mig.
Det behövs dessutom modiga människor, som inte varit intresserade, som är skeptiska, men ändå kommer och lyssnar. Diskussionen skall likväl tas upp med dem. Framför allt behöver diskussionen tas upp med de som tar besluten i vårt samhälle. Och vi är beredda att ta diskussionen till dem.

Föreställningens ambitioner är höga, det medger jag. När jag skrev ansökningarna var det någon som sa:
Sikta på månen. Jag tänkte: Då tror dom oss aldrig.
Men jag siktar på det ideala inom realistiska ramar, det som skulle vara fantastiskt att uppnå och genomförbart. Redan det borde ta oss långt.

Please like & share: