kulturfonden


Mentalhälsomässan

habilitet_mentalmassanEn suddig bild får beskriva vårt lyckade besök på Mentalhälsomässan i Helsingfors förra veckans onsdag. En vecka framåt och jag sitter i vardagsrummet och fyller i ansökan för nästa års projekt.

Habilitet är utan tvekan vårt längsta och största projekt hittills. Ännu har vi bara turnérat inom Helsingfors, men nästa vecka skall vi till Karis och för januari och februari har vi Åland och Österbotten på lut. Hoppas datumen passar och bilen hålls hel.

Men sen. Sen är det slut på Habilitet (för denna gång). Sen skall vi göra annat.

Minerva

Please like & share:

Stora tankar om framtiden

Det är höst och tid att ansöka om medel för fortsatt verksamhet. Fonder och stiftelser är onekligen den främsta drivkraften bakom mycket av den konstnärliga verksamheten i detta land. Tur att vi har dem, annars skulle många verk bli liggande i skrivbordslådor, undanlagda bakom öron eller borttynande i det undermedvetna.

Det vi sökt och söker medel för att förverkliga är
1) fler föreställningar av Jag känner inte igen henne

2) ”Storprojektet psykiskt sjuk på svenska i Finland”

Det förstnämnda kan ni läsa mer om i tidigare inlägg från i somras. Vi hoppas att med lite uppvärmning och rätt utrymme kunna ha en spelperiod med pjäsen om moder- dottersföhållanden, om galenskap och havet.

Den andra handlar på sitt sätt också om galenskap. Vi har beskrivit den såhär: en föreställning om hur svenskspråkiga med psykisk ohälsa bemöts i samhället. Idén till det här kommer från våra egna liv, våra personliga erfarenheter, som psykiskt sjuka, som deras anhöriga, som deras vänner. Vi anser att det är viktigt att tala ut om det här, att bryta stigmat och våga säga ”jag med”.
Målet är att kombinera ärligt berättande, svart humor och deltagande teater (inte på ett skrämmande eller utsättande sätt, utan på ett tryggt och respekterande sätt) och ta upp diskussionen med de berörda, de intresserade, de nyfikna. De behöver stöd, de behöver höra att det hände också mig, och mig, och mig.
Det behövs dessutom modiga människor, som inte varit intresserade, som är skeptiska, men ändå kommer och lyssnar. Diskussionen skall likväl tas upp med dem. Framför allt behöver diskussionen tas upp med de som tar besluten i vårt samhälle. Och vi är beredda att ta diskussionen till dem.

Föreställningens ambitioner är höga, det medger jag. När jag skrev ansökningarna var det någon som sa:
Sikta på månen. Jag tänkte: Då tror dom oss aldrig.
Men jag siktar på det ideala inom realistiska ramar, det som skulle vara fantastiskt att uppnå och genomförbart. Redan det borde ta oss långt.

Please like & share:

Uppdatering 1

Mycket spännande saker är på gång nu. Vi tar tagit steget från skrivprocess till skådespelarövningar och sammansättning av materialet.  Nu ska allt vi jobbat fram med förvandlas till pjäs. Utmaningen att sätta samman och få fram en helhet av vårt nu mycket stora material har jag åtagit mig. Jag har också tagit avstånd från scenen och kommer antagligen att fungera mer som dramaturg/regiassistent. Det känns bra tycker jag. En annan sak som känns bra är att vi har fått stöd från Kulturfonden! Det tackar vi för! Så nu har vi ännu större chans att göra något riktigt bra av det här. Lägger in lite bilder från förra helgens arbete på lyxiga G18 som för tillfället fungerar som replokal.

Please like & share: