Konstens Natt


Tack för igår!

Hahaa! Igår hände det! Vi spelade demo på Universums Konstens natt evenemang. Och hade nästan fullsatt läktare. Hurra! Tack alla som var där (hoppas ni inte fick ont i magen av allt godis vi bjöd på).

Projektet Habilitet fick mycket stöd och vi fick nya idéer för hur vi skall gå vidare med arbetet. Bl.a. blev vi erbjudna samarbete med en relevant instans, mer om det senare.

Att öppet berätta om vad som hänt oss berörde åhörarna. Det bekräftar att vi valt rätt sätt att ta upp det här svåra temat. Vi gör det personligt. Det handlar om mig. Det handlar om dig.

Jag ser det som vår plikt att belysa det absurda i den finländska psykvården, i attityden mot mental sjukdom överlag. Jag vill lyfta upp människan som blir sjuk för att hon inte passar in i samhällets krav. Är det människan som är sjuk eller är det samhället? Och varför handlar då all vård om att förändra människan?
De berättelser vi tog upp igår var bara ett ytskrap av allt vi har att säga.

 

Habilitetdemo1  Habilitetdemo2

 

Foto: Lucia Catani

Please like & share:

En vecka med Anna A

Förra veckan hade vi äran att ha Anna Allgulin som hjälp i vårt arbete med Habilitet. Hennes metod innefattar en hel filosofi och mer, men det vi nu främst utnyttjade var monologarbetet och hennes absoluta tonöra.

Vi började våra dagar med yoga, tänjning och röstuppvärmning, allt enligt ett schema framlagt av Anna. Meningen är att bygga upp en kroppslig apparat som av sig själv låter bra. Då behöver man inte använda olika trick och spänningar sen när man väl behöver låta bra. Innan lunchpaus övade vi därför sång och upptäckte på nytt att vi kan låta rätt så vackert!

Efter lunch gjorde vi monologer. Började med att bara berätta om vad som hänt oss, för att sedan snäva in ett gemensamt tema. Allas berättelser tycktes innehålla ett element av ‘pharmacon’, ett grekiskt ord som innebär både bot och gift. Det är utgående ifrån detta tema vi kommit fram till vilka monologer som kommer att visas på demon och vilka som förblir ovisade – tills vidare.

Vårt arbete med Habilitet är långt ifrån färdigt. Men det tog ett stort steg framåt tack vare Anna. Konstens natt blir ett spännande test såväl för oss som för publiken.

P.S. Vi har nu repeterat på LeSpace, ett kreativt utrymme i Vallgård. Där har vi njutit av vänligt bemötande, dansmattor och ljuvliga lunchsallader. De har också en mysig bar med den bästa musiken!

annaallgulin

Please like & share:

Mitt första inlägg.

antoniajeah

En presentation. Typ.

Hej! Jag heter Antonia och är Teater Hekates ”nya” medlem. Jag är dock inte längre värst ny, har ju varit med i ungefär ett år. Habilitet blir mitt andra projekt med Hekate. Jag var med i ”Jag känner inte igen henne” förra året och det tyckte jag var fantastiskt fint. Jag blev töntglad när My och Minerva ville ha med mig i gruppen och ännu töntgladare är jag nu när jag börjat lära känna dom andra också och märker att dom är jättefina och smarta och begåvade.

Ja, så ska jag väl ta och berätta lite om vad jag är för en. Det är lite svårt för jag är inte helt säker ännu. Nå, jag studerar manus och regi på Arcada, har två katter, är lång, tycker om att spela teater, filma, sjunga, virka, skriva, se på film och vara på landet. Just det, så var det ju också jag som gjorde denna nätsida!

Jag och Habilitet

Det projekt vi jobbar med nu är väldigt viktigt för mig. En orsak är att jag länge själv haft problem med ätstörningar, ångest och depression och det är något jag vägrar skämmas över. För det är inte mitt fel, det är inte mitt val, det är inte min personlighet, det är bara som det är. Det tycker jag att det är dags för fler att förstå, jag vill dela med mig av mina upplevelser.
En annan orsak är att jag är arg. Jag är arg på hur omöjligt det är för mig att få en psykiatertid på svenska, hur jag måste ljuga och säga att jag ”har stegring” när jag har ångest, hur ingen någonsin gjorde/gör någon uppföljning på min medicinering och på hur förvånade folk blir varje gång jag nämner min sjukdom. Förvånade över att jag vågar tala om det, att jag inte ser det som en hemlighet eller som någonting skamligt.

Att inte skämmas passar inte in i diagnoserna. Jag passar inte in i systemet. Är det då verkligen jag som ska anpassa mig för att bli hjälpt? Är det då jag som är sjuk på fel sätt? Är det vad det betyder att inte vara ”samarbetsvillig?”.

Nej. Nu tar vi och granskar denna rumba som heter psykvården, baserat på våra egna erfarenheter. När vi jobbar är det med jämna mellanrum någon som stannar upp och brister ut i skratt, ”Alltså det här är ju bara så ABSURT! Hur kan det vara så här?!”. För det är en cirkus, en lek, men vi vill inte leka längre.

 

 

Please like & share:

Övergångar

Vi har haft våra träningar i ett tomt Reprum hela sommaren.
Det är bara vi och några andra som utnyttjat Salens svarta golv, lyssnat till luftkonditioneringens stilla brus.
Imorgon förflyttar vi oss till Universum, där salen är på alla sätt större, mäktigare och mindre luftkonditionerad. Svart golv där också, bra.

Vi har mest genomdrag nu, eftersom scenerna i sig redan fått sitt innehåll. Filar på övergångar, stärker kontakt, närvaro, impuls.

Anna i vattnet

Please like & share:

Om mindre än en vecka!

Tiden rinner iväg, som vatten mellan mina fingrar. Hade tänkt lägga upp ett längre inlägg om när vi tog bilderna, om när vi hade vårt första genomdrag, om hur jag och Antonia jobbat på tu man hand medan My varit i Grekland. Men något annat har alltid slukat min tid.

Nu är det mindre än en vecka till föreställningen på Universum. Jag försöker hålla nervositeten på avstånd, men märker hur den tar och kramar om mitt hjärta varje gång jag tänker: Stå på scen framför en publik. Spela den här galna pjäsen. Visa upp den konst vi gör.
Jag parerar med att tänka: det är en lek. En lek på allvar, men fortfarande en lek.

Berätta gärna om du är påväg eller om du inte kan komma just nu, men tycker det låter bra. Du hittar oss här eller på Twitter eller på Facebook. Vi vill veta vad du tycker.

prova vattnet

Please like & share: