habilitet


Avslut

Det är länge sedan någon skrev ett inlägg här. Det var meningen att det skulle bli ett sista foto och hej från Habilitet redan i februari, men så var det så mycket annat som hände genast efter att det bara inte blev av. Här är fotot och hejet nu lite försenat:

Habilitet_rehabcenter

Hej! Här står Tommy och Frida utanför Rehabcenter i Ekenäs efter den allra sista föreställningen av Habilitet.

Vi avslutade projektet nu, eftersom det tagit så mycket krafter att ro i land. Då jag skrivit redogörelse har jag kommit fram till att vi startade allt på hösten 2014 och att det nästan genast hoppade in käppar i hjulen. Vi hade tänkt ha föreställningar redan 2015, men fick skjuta upp med ett helt år. Vi har under projektet arbetat med tre olika regissörer, repeterat i fyra olika utrymmen, drastiskt minskat antalet skådespelare några månader före permiär och varit tvugna att minimera antalet föreställningar och resesträckor… för att… Livet. Livet blev inte som vi tänkt oss. En del av de förhinder vi stötte på var positiva för de ”drabbade” (kanske kan vi berätta mer om det senare). I de övriga fallen var de tragiska, olyckliga och oväntade. Jag är väldigt ledsen att vi inte kunde åka och spela i Österbotten eller till Åland, men vid det laget hade vi bara inte kraft för det.

Så Habilitet är avslutat. Kanske kan det bli aktuellt att spela igen någon gång, men vi vet ännu inget om när det kunde vara. Nu skall vi invänta sommaren och se vilka nya infall vi får i tomrummet som avslutet ger oss.

 

Please like & share:

Mentalhälsomässan

habilitet_mentalmassanEn suddig bild får beskriva vårt lyckade besök på Mentalhälsomässan i Helsingfors förra veckans onsdag. En vecka framåt och jag sitter i vardagsrummet och fyller i ansökan för nästa års projekt.

Habilitet är utan tvekan vårt längsta och största projekt hittills. Ännu har vi bara turnérat inom Helsingfors, men nästa vecka skall vi till Karis och för januari och februari har vi Åland och Österbotten på lut. Hoppas datumen passar och bilen hålls hel.

Men sen. Sen är det slut på Habilitet (för denna gång). Sen skall vi göra annat.

Minerva

Please like & share:

Föreställning 9.11 kl. 19 på G18

Stort tack till publiken på våra första föreställningar! Det var en succé!

Om du missade den då har jag goda nyheter.

Psykosociala förbundet och 4BT bjuder på en föreställning av Habilitet nästa veckas onsdag 9.11 kl. 19. Här är din chans att se den gratis i centrum av Helsingfors! Anmäl dig redan idag, mer info finns här.

Välkommen!

Please like & share:

Intervjuer på Vega och X3M!

 

Idag blev vi, Frida och Minerva, intervjuade av radio Vega om Habilitet. Lite pirrigt var det, men framför allt kul att de var så intresserade av pjäsen. Intervjun går att höra i sin helhet här på Yle Arenan.
img_3649

 

Minerva blev också intervjuade till Myteriet som sänds på fredag kl. 12-14. Då mer med fokus på hur det är att tala om sin egen ångest på scen. En del kniviga frågor där, så väl värt att lyssna på! Programmet hittas också senare på Yle Arenan.

Please like & share:

Så coola

promo3

Kl. 19. Och 17 på söndag. Begränsat antal biljetter. Boka via teaterhekate@gmail.com.

Please like & share:

Premiär på Eskus 21.10!

Hjärtligt välkommen på våra första föreställningar på Eskus!

Premiär fredag 21.10 kl. 19!

Övriga föreställningar: Lördag 22.10 kl. 19 och söndag 23.10 kl. 17 och 19.

Föreställningen tar ca 1 timme, inkluderat publikdiskussion efter den sceniska delen. Eskus ligger i byggnaden Puhdistamo i Södervik, esitystaide.fi.

Biljetterna köps vid dörren och kostar 5 e för den med mindre pengar och 10 e för den med mer. Om man vill understöda Teater Hekate verksamhet kan man också köpa en ”ängelbiljett” för 20 e. Bokningar tas emot på teaterhekate@gmail.com.

Please like & share:

… och så var de bara två.

Mycket har hänt sen vi påbörjade projektet två år (!) sedan. På våren trodde vi ännu att det skulle vara fem skådespelare på scen, premiär i Kristinestad och fullt möblemang som scenografi.

Nu vet vi att det inte är så. Hanna, Antonia och My har varit tvugna att dra sig ur projektet. Premiären var plötsligt inte alls så spikad som vi trott.

Kvar är Ida som regissör, Minerva och Frida på scen och två stolar. Det blir lite mindre, lite lättare att transportera, lite mer hanterligt.

De berättelser vi samlat i gruppen lever vidare. Jag och Frida blir ännu starkare representanter för ”den sjuka” och ”den anhöriga”. Vi plockar in det som passar vårt perspektiv, även om vi inte själv upplevt precis allting. Snart har vi slutlig form, snart är vi redo att möta publiken.

Please like & share:

Välkommen på seminarium!

Vi är mitt uppe i en kreativ process med Habilitet, det är spännande och givande och fantastiskt.

En del av procesen är att kolla publikreaktioner, vad tycker folk om att vi tar upp det här på det sätt vi gör?

Detta gör vi genom att uppträda på Acceptans rf:s seminarium 22.3! Kom dit och se vad allt handlar om!

Här är mer info:
Acceptans arrangerar ett seminarium 22.3 om hur man kan bemöta unga med psykisk ohälsa,
klockan 12-16 i festsalen på G18.
Evenemanget är gratis och till för alla intresserade – för unga och för de som jobbar med unga!
Vi bjuder på tilltugg, så kom ihåg att anmäla dig via https://goo.gl/UexOOd

För mer info om Acceptans rf kolla http://www.acceptans.fi/

Please like & share:

En vecka med Anna A

Förra veckan hade vi äran att ha Anna Allgulin som hjälp i vårt arbete med Habilitet. Hennes metod innefattar en hel filosofi och mer, men det vi nu främst utnyttjade var monologarbetet och hennes absoluta tonöra.

Vi började våra dagar med yoga, tänjning och röstuppvärmning, allt enligt ett schema framlagt av Anna. Meningen är att bygga upp en kroppslig apparat som av sig själv låter bra. Då behöver man inte använda olika trick och spänningar sen när man väl behöver låta bra. Innan lunchpaus övade vi därför sång och upptäckte på nytt att vi kan låta rätt så vackert!

Efter lunch gjorde vi monologer. Började med att bara berätta om vad som hänt oss, för att sedan snäva in ett gemensamt tema. Allas berättelser tycktes innehålla ett element av ‘pharmacon’, ett grekiskt ord som innebär både bot och gift. Det är utgående ifrån detta tema vi kommit fram till vilka monologer som kommer att visas på demon och vilka som förblir ovisade – tills vidare.

Vårt arbete med Habilitet är långt ifrån färdigt. Men det tog ett stort steg framåt tack vare Anna. Konstens natt blir ett spännande test såväl för oss som för publiken.

P.S. Vi har nu repeterat på LeSpace, ett kreativt utrymme i Vallgård. Där har vi njutit av vänligt bemötande, dansmattor och ljuvliga lunchsallader. De har också en mysig bar med den bästa musiken!

annaallgulin

Please like & share:

Mitt första inlägg.

antoniajeah

En presentation. Typ.

Hej! Jag heter Antonia och är Teater Hekates ”nya” medlem. Jag är dock inte längre värst ny, har ju varit med i ungefär ett år. Habilitet blir mitt andra projekt med Hekate. Jag var med i ”Jag känner inte igen henne” förra året och det tyckte jag var fantastiskt fint. Jag blev töntglad när My och Minerva ville ha med mig i gruppen och ännu töntgladare är jag nu när jag börjat lära känna dom andra också och märker att dom är jättefina och smarta och begåvade.

Ja, så ska jag väl ta och berätta lite om vad jag är för en. Det är lite svårt för jag är inte helt säker ännu. Nå, jag studerar manus och regi på Arcada, har två katter, är lång, tycker om att spela teater, filma, sjunga, virka, skriva, se på film och vara på landet. Just det, så var det ju också jag som gjorde denna nätsida!

Jag och Habilitet

Det projekt vi jobbar med nu är väldigt viktigt för mig. En orsak är att jag länge själv haft problem med ätstörningar, ångest och depression och det är något jag vägrar skämmas över. För det är inte mitt fel, det är inte mitt val, det är inte min personlighet, det är bara som det är. Det tycker jag att det är dags för fler att förstå, jag vill dela med mig av mina upplevelser.
En annan orsak är att jag är arg. Jag är arg på hur omöjligt det är för mig att få en psykiatertid på svenska, hur jag måste ljuga och säga att jag ”har stegring” när jag har ångest, hur ingen någonsin gjorde/gör någon uppföljning på min medicinering och på hur förvånade folk blir varje gång jag nämner min sjukdom. Förvånade över att jag vågar tala om det, att jag inte ser det som en hemlighet eller som någonting skamligt.

Att inte skämmas passar inte in i diagnoserna. Jag passar inte in i systemet. Är det då verkligen jag som ska anpassa mig för att bli hjälpt? Är det då jag som är sjuk på fel sätt? Är det vad det betyder att inte vara ”samarbetsvillig?”.

Nej. Nu tar vi och granskar denna rumba som heter psykvården, baserat på våra egna erfarenheter. När vi jobbar är det med jämna mellanrum någon som stannar upp och brister ut i skratt, ”Alltså det här är ju bara så ABSURT! Hur kan det vara så här?!”. För det är en cirkus, en lek, men vi vill inte leka längre.

 

 

Please like & share: