Diana


Kära syster Diana!

Jag, Minerva, deltog på måndag i ett seminarium på Diana-scenen ordnat av Klockriketeatern. Jag tänker inte gå in på detaljerna i diskussionen, eftersom jag anser att jag inte har rätt att uttala mig om de saker som kom fram. Låt oss säga att jag blev starkt imponerad, rentav överväldigad av den politik som förs inom det finlandssvenska teaterfältet. Vi har inom Hekate medvetet valt att hålla oss lite vid sidan av. Nu ställdes jag inför frågan om jag redan med mitt deltagande i diskussionen hade dragits in i något som är alldeles för stort för oss.

Å andra sidan fanns det inget annat val. Vi är en pytteliten teatergrupp jämfört med de flesta därute. Men en dag kanske vi är lite större och vad skall vi göra då om de förebilder, de utrymmen, de möjligheter som vi ser runt oss nu, försvinner? Det må hända att vi har en förkärlek för antika gudinnor och att Diana-scenen därför känns extra viktig. Men det är också en scen som jag stått på, som jag sett omvandllas till precis det varje föreställning behöver och som jag ser som det ideala teaterutrymmet.

Detta är en hyllning till dig, medsyster under Thalias himmel!
Drag fram ditt spjut, din pil och båge!
Upp till kamp Diana! Vid din sida går Minerva och Hekate.

Please like & share: