dans


”My! vad sa han?!”

Detta är frasen jag hör mest från Hanna nuförtiden. Folk snackar norska snabbt och Hanna ler och nickar och frågar mig ”My. vad sa hon?” Men agerar glatt tolk, det får mig att känna mig kompetent, och det är ju alltid bra. På tal om kompetens har jag överträffat och överraskat mig själv flera gånger sedan sist vi skrev i bloggen. Jag har fått ansvar för arbetsgruppen som ska bygga ett 6 meter långt vikingatält (som tur är är Hanna i min grupp och gör ett jävla bra jobb), lyckats se graciös ut i trapetsen, sjungit solo, lett danser, gjort svärdkoreografi och lyckats fånga den nordiska dödsguddinan Hels själ i en två timmars improvisation. Och jo. Detta är sen igår. puh.

Vad mer, jo,det börjar kännas att leva så tätt inpå de människor som man jobbar med. Det är mycket. Det är intensivt. Det är jobbigt för en nordbo som mig att ha så mycket högt ljud och närhet hela tiden. Men det är sjukt givande. Imorgon har vi en ledig dag. Det behövs.

Please like & share: