cirkus


Befrielse

Ibland känns det som att vi har rymt med cirkusen, flytt vardagen och gått med i en resande brokig blandning av människor som alla talar olika språk men sjunger och dansar i stort samförstånd. Med eld, färger djurmasker medryckande rytmer och vackra sånger ska vi imorgon underhålla Kungen och Drottningen, för att inte tala om de andra 40 000 människorna som räknas vara närvarande när Osebergsskeppet ska segla igen för första gången på över tusen år.

I salen där vi tränar finns ett altare. Där finns det alltid ett brinnande ljus. Det är en galen blandning gudar som dyrkas och hyllas där. En madonna med Jesusbarnet delar plats med en tibetansk böneskål blomsterkransar från naturen, hjorthorn och stenar, små människolika dockor och en massa andra små gudar, symboler och knytt som alla vakar över oss.  Var och en på sitt sätt.

Och vi bär fram får kreativitet, energi, rörelse, sista ork, skratt och svett. Oavsett om man är religiös eller inte så tror jag de flesta här håller med om att det finns ett heligt element i teatern.

För mig är scenen en helig plats, en plats för förlåtelse, rening. All konst kommer från den heliga, från grottmålningar och religiösa riter, historier och sånger vid lägereldarna. I stella polaris är detta väldigt närvarande. Vi dansar oss in i våra inre djur, får uppleva ögonblick av ren instinkt. Det är sällan man kan uppleva något sådant, vi lever bakom våra människomasker. Här får vi en chans att lägga av dem. Det är skönt. Befriande.

Please like & share: