Den magiska gränsen

Vi övade monologer inför Teaterhögskolans inträdesprov på Reprum idag. Jag hade läst och rabblat text och så väl där, kändes det otroligt nervöst att säga det högt inför andra. Om de så var mina bästa vänner.

Det finns en magisk gräns när monologen ännu inte blivit hörd av någon annan, när den ännu kan bära eller brista. Man bävar för att den ska låta helt fel så fort man öppnar munnen. Man hoppas på att hitta rätt med första försöket.

Våra monologer bar. Vi kom till gränsen, steg modigt över den och fanns oss hela (och betydligt lättade) på andra sidan.

Sedan läste vi igenom manuset till pjäsen som vi har på gång. Den blir … ah. Fin. Och mycket mer.

Minerva

Please like & share:

Lämna en kommentar