News

Stora tankar om framtiden

Det är höst och tid att ansöka om medel för fortsatt verksamhet. Fonder och stiftelser är onekligen den främsta drivkraften bakom mycket av den konstnärliga verksamheten i detta land. Tur att vi har dem, annars skulle många verk bli liggande i skrivbordslådor, undanlagda bakom öron eller borttynande i det undermedvetna.

Det vi sökt och söker medel för att förverkliga är
1) fler föreställningar av Jag känner inte igen henne

2) ”Storprojektet psykiskt sjuk på svenska i Finland”

Det förstnämnda kan ni läsa mer om i tidigare inlägg från i somras. Vi hoppas att med lite uppvärmning och rätt utrymme kunna ha en spelperiod med pjäsen om moder- dottersföhållanden, om galenskap och havet.

Den andra handlar på sitt sätt också om galenskap. Vi har beskrivit den såhär: en föreställning om hur svenskspråkiga med psykisk ohälsa bemöts i samhället. Idén till det här kommer från våra egna liv, våra personliga erfarenheter, som psykiskt sjuka, som deras anhöriga, som deras vänner. Vi anser att det är viktigt att tala ut om det här, att bryta stigmat och våga säga ”jag med”.
Målet är att kombinera ärligt berättande, svart humor och deltagande teater (inte på ett skrämmande eller utsättande sätt, utan på ett tryggt och respekterande sätt) och ta upp diskussionen med de berörda, de intresserade, de nyfikna. De behöver stöd, de behöver höra att det hände också mig, och mig, och mig.
Det behövs dessutom modiga människor, som inte varit intresserade, som är skeptiska, men ändå kommer och lyssnar. Diskussionen skall likväl tas upp med dem. Framför allt behöver diskussionen tas upp med de som tar besluten i vårt samhälle. Och vi är beredda att ta diskussionen till dem.

Föreställningens ambitioner är höga, det medger jag. När jag skrev ansökningarna var det någon som sa:
Sikta på månen. Jag tänkte: Då tror dom oss aldrig.
Men jag siktar på det ideala inom realistiska ramar, det som skulle vara fantastiskt att uppnå och genomförbart. Redan det borde ta oss långt.

Please like & share:

Anna Allgulin: Teatern och det dubbla

TEATERN OCH DET DUBBLA – THEATRE AND THE DOUBLE

En utställning om Anna Allgulins konstnärliga forskning, med bland annat fyra filmade föreställningar; ”Grönholms Metod”, ”Sonen”, ”Madde Min Vän” och O!DiPUSS.A.S. Föreställningarna kan ses på dator när som helst och på screen vid vissa tidpunkter. Dessa kommer inte att visas igen!

Utställningen är öppen 7-16.10.2014, vardagar kl. 10-21, lö 11.10 kl. 10-18 och sö 12.10 kl. 9-17. Fritt inträde. Välkommen!
Teaterhögskolan, Aspnäsgatan 6, Helsingfors.

Därtill kan man träffa på en workshop med bl.a. medlemmar från Teater Hekate under öppettiderna.
OBS! Uppvisning av workshopsarbetet ges torsdag 16.10 kl. 18 ->.

Please like & share:

Kära syster Diana!

Jag, Minerva, deltog på måndag i ett seminarium på Diana-scenen ordnat av Klockriketeatern. Jag tänker inte gå in på detaljerna i diskussionen, eftersom jag anser att jag inte har rätt att uttala mig om de saker som kom fram. Låt oss säga att jag blev starkt imponerad, rentav överväldigad av den politik som förs inom det finlandssvenska teaterfältet. Vi har inom Hekate medvetet valt att hålla oss lite vid sidan av. Nu ställdes jag inför frågan om jag redan med mitt deltagande i diskussionen hade dragits in i något som är alldeles för stort för oss.

Å andra sidan fanns det inget annat val. Vi är en pytteliten teatergrupp jämfört med de flesta därute. Men en dag kanske vi är lite större och vad skall vi göra då om de förebilder, de utrymmen, de möjligheter som vi ser runt oss nu, försvinner? Det må hända att vi har en förkärlek för antika gudinnor och att Diana-scenen därför känns extra viktig. Men det är också en scen som jag stått på, som jag sett omvandllas till precis det varje föreställning behöver och som jag ser som det ideala teaterutrymmet.

Detta är en hyllning till dig, medsyster under Thalias himmel!
Drag fram ditt spjut, din pil och båge!
Upp till kamp Diana! Vid din sida går Minerva och Hekate.

Please like & share:

NickenNU och annat Nytt

För det första: stort tack till alla som var och såg oss på Konstens Natt! Vilken fantastisk föreställning det blev. Tack!

För det andra: Antonia Henn har under senaste styrelsemöte enhälligt valts in som ny medlem i Teaterförening Hekate och därmed i teatergruppen. Hurra! Detta främst för att hon under arbetet med Jag känner inte igen henne visade att hon har en liknande syn på teater som vi, att hon vill och kan göra teater på det sätt vi gör det och för att hon är rolig, begåvad och lämpligt galen.

Så till dagens agenda: NickenNU är Svenska Teaterns projekt för att få igång ett större samarbete med de fria teatergrupperna på fältet. Jättebra!
Jag var på Kickoff kaffe där idag för att höra lite mer om vad det går ut på (Vi hade först tänkt söka för den här spelperioden, men kom fram till att vi nog inte skulle kunna binda oss vid ett två månaders heltidsprojekt när så många av oss studerar). Det visade sig att det blir ganska många projekt om och med (unga) vita män, men också en del annat mer experimentellt. Framför allt blir det mycket läsning av pjäser. Intressant!Jag blev positivt överraskad av att det faktiskt verkar vara väldigt öppet, vem och med vad man kan vara med. Ser nu ingen orsak till varför vi inte kunde få in ett projekt 2015-2016. Bara vi kommer på vad vi ska skriva i ansökningen nu i höst, inlämning är senast 15.12.2014. Pepp!

 

Please like & share:

Ålar i magen – dagen innan

Jag vaknade före väckarklockan. Har varit spänd av nervositet hela veckan.

Hämtade ut programblad och klistermärken från tryckeriet.
(Köp dem gärna när ni kommer imorgon. Föreställningen är gratis men det har ändå kostat oss som grupp ca. 600 euro att göra den. Och det är klart att det är relativt billigt. Klart att vi tar dom pengarna från stipendiet vi fick i våras [tack Kulturfonden!]. Men allt stöd vi kan få är värdefullt, ingen av oss har extra pengar att lägga ner på utrymmeshyra, teknikerlön, bankkostnader etc. etc. som behövs för att den här teatergruppen och -föreningen skall fungera. För att vi skall kunna göra mer, fler föreställningar, fler produktioner. Snälla, köp ett klistermärke med vår snygga logo. Tack.)

Resten av dagen har jag gått omkring med ålar i magen. Haft huvudvärk,
än för varmt, än för kallt. Ingen aptit.

Jag vet att det ”bara” är nerver. Att det går om så fort jag är där, på scen, i stunden. Och att just då kan inget gå fel, eftersom allt är rätt just då.
Men nu, när jag ännu inte är där, försöker jag överleva med en kropp som gått i lås, som bestämt sig för att detta är farligt och enda sättet att överleva är att hela tiden vara på helspänn.
Jag säger åt den att slappna av, att det nu är dags att sova, att det just nu inte finns något alls att vara rädd för.

Det är först imorgon.

Please like & share:

Övergångar

Vi har haft våra träningar i ett tomt Reprum hela sommaren.
Det är bara vi och några andra som utnyttjat Salens svarta golv, lyssnat till luftkonditioneringens stilla brus.
Imorgon förflyttar vi oss till Universum, där salen är på alla sätt större, mäktigare och mindre luftkonditionerad. Svart golv där också, bra.

Vi har mest genomdrag nu, eftersom scenerna i sig redan fått sitt innehåll. Filar på övergångar, stärker kontakt, närvaro, impuls.

Anna i vattnet

Please like & share:

Om mindre än en vecka!

Tiden rinner iväg, som vatten mellan mina fingrar. Hade tänkt lägga upp ett längre inlägg om när vi tog bilderna, om när vi hade vårt första genomdrag, om hur jag och Antonia jobbat på tu man hand medan My varit i Grekland. Men något annat har alltid slukat min tid.

Nu är det mindre än en vecka till föreställningen på Universum. Jag försöker hålla nervositeten på avstånd, men märker hur den tar och kramar om mitt hjärta varje gång jag tänker: Stå på scen framför en publik. Spela den här galna pjäsen. Visa upp den konst vi gör.
Jag parerar med att tänka: det är en lek. En lek på allvar, men fortfarande en lek.

Berätta gärna om du är påväg eller om du inte kan komma just nu, men tycker det låter bra. Du hittar oss här eller på Twitter eller på Facebook. Vi vill veta vad du tycker.

prova vattnet

Please like & share:

Jag känner inte igen henne

Efter en del om och men och ”artistic differences” ser projektet nu ut så här:

Namn: Jag känner inte igen henne

Tema: Havet som metafor för psyket, skall man lära sig simma eller låta sig drunkna? Finns det flytvästar?

Arbetsgrupp: Antonia Henn, Minerva Peijari och My Ström;
dvs. de som utarbetar manuskript, dramaturgi, scenografi, koreografi osv. Men de konkreta träningarna leds av My Ström, eftersom hon är väldigt bra på det och faktiskt är vår konstnärliga ledare.

På scen: Antonia Henn och Minerva Peijari

Uppspel: 21. augusti 2014 kl. 19.45-20.30 /Konstens Natt,
på evenemanget Unga gäster på Universum, Styrmansgatan 13, Helsingfors. Gratis inträde.

Please like & share:

Teater Hekate intar Universum på Konstens Natt

IJKHoriginal

Teater Hekate gör i samarbete med en gästspelare en nytappning av Innan jag kom hit, pjäsen som vi skapade och spelade på Luckan år 2011 (för mer om det se vårt bloggarkiv eller denna recension).

Denna nytappning kommer att spelas på Universum Konstens Natt som en del av evenemanget Unga gäster på Universum. Det är fritt inträde till alla kvällens föreställningar och man kan se en eller flera enligt eget tycke.

Minerva Peijari och gästande Antonia Henn ses på scen och My Ström leder det konstnärliga arbetet. Alla i arbetsgruppen kommer att vara delaktiga i omformningen av materialet från Innan jag kom hit och därmed skapa ett alldeles nytt verk med starkare betoning på psykisk ohälsa ur ett kvinnligt perspektiv.

Även denna gång har havet en stor roll. Havet som dränker och sänker, havet som bär och omfamnar. Havet runt om och inuti. Vi har fortfarande inte kommit underfund med vad som döljs under ytan. Följ med på vår upptäcktsresa, kom och se oss 21.8 på Styrmansgatan 13, Helsingfors.

unilogo2

 

Please like & share:

Vårfiilis

Vårfiilis

Vi sitter på Hannas golv, Hanna och jag, och gör stipendieansökan.
Tidigare i vår var Elin här. Då satt vi i det här samma rummet och drack mimosa och drömde om sommar.
Vårsolen skiner in och ger oss förhoppningar om att den nog snart är påväg.

Please like & share: