minervapeijari


… och så var de bara två.

Mycket har hänt sen vi påbörjade projektet två år (!) sedan. På våren trodde vi ännu att det skulle vara fem skådespelare på scen, premiär i Kristinestad och fullt möblemang som scenografi.

Nu vet vi att det inte är så. Hanna, Antonia och My har varit tvugna att dra sig ur projektet. Premiären var plötsligt inte alls så spikad som vi trott.

Kvar är Ida som regissör, Minerva och Frida på scen och två stolar. Det blir lite mindre, lite lättare att transportera, lite mer hanterligt.

De berättelser vi samlat i gruppen lever vidare. Jag och Frida blir ännu starkare representanter för ”den sjuka” och ”den anhöriga”. Vi plockar in det som passar vårt perspektiv, även om vi inte själv upplevt precis allting. Snart har vi slutlig form, snart är vi redo att möta publiken.

Please like & share:

Minerva på radio X3M!

I måndags var jag och talade om psykisk ohälsa på radio X3M.
Var så nervös före att jag, min vana trogen, knappt fick i mig något morgonmål. Men när jag en gång kommit dit och börjat prata gick allt som smort. Jag svarade kanske inte precis på frågorna, men hoppas att jag ändå fick fram något vettigt. Saken i sig är så otroligt viktig för mig.

Jättebra att Yle har tagit upp det här med unga och psykisk ohälsa i stor skala. Hoppas det leder till mer än bara en tv-serie några inlägg med #sekasin #heltknäpp.

Artikeln om vad jag berättade går att hitta här.

Om man vill lyssna på programmet går det att göra här, via Arenan fram till 22.5.
Jag är med i början ca mellan 8 min och 38 min.

Glada hälsningar,
Minerva

Please like & share:

Välkommen på seminarium!

Vi är mitt uppe i en kreativ process med Habilitet, det är spännande och givande och fantastiskt.

En del av procesen är att kolla publikreaktioner, vad tycker folk om att vi tar upp det här på det sätt vi gör?

Detta gör vi genom att uppträda på Acceptans rf:s seminarium 22.3! Kom dit och se vad allt handlar om!

Här är mer info:
Acceptans arrangerar ett seminarium 22.3 om hur man kan bemöta unga med psykisk ohälsa,
klockan 12-16 i festsalen på G18.
Evenemanget är gratis och till för alla intresserade – för unga och för de som jobbar med unga!
Vi bjuder på tilltugg, så kom ihåg att anmäla dig via https://goo.gl/UexOOd

För mer info om Acceptans rf kolla http://www.acceptans.fi/

Please like & share:

Gott nytt år!

Gott nytt år! Fira glatt kära läsare!

2015 har för Hekates del varit aktivt och lyckat. Men 2016 blir, som det ser ut nu, ännu mer aktivt då Habilitet kommer igång ordentligt. Hörs igen nästa år!

Please like & share:

God jul!

myhippa_spegling God jul från Teater Hekate!

Det har hänt mycket under hösten som vi gärna skulle skriva om. Kanske ni får en julklapp eller två i form av inlägg om bröllop, ansökningar och workshops. Men tills dess, ha en lugn och mysig jul!

Please like & share:

Ruska och kaamos

Två finska ord som förlorar lite av sin charm när man översätter dem är ruska och kaamos.
Det är två företeelser som för mig har precis motsatt inverkan på humöret.

Ruska, med alla fina färger och frisk, kylig luft, är något jag njuter av varje år. Höstfärger är det vackraste jag vet. Det gör mig lycklig.

Kaamos däremot, med mörker och rå väta, skuggor och grått grått grått. Gör mig inte olycklig, men frammanar definitivt mina värsta sidor.

Det som tröstar mig i motpolerna är att de båda innehåller en viss melankoli. Ruska är att förbereda sig för död, vila, stillhet, genom en sista sprakande kavalkad. Kaamos är att sjunka in, krypa ner, hålla om och vänta. Båda innehåller en förhoppning om det som kommer efter.

Mitt humör svänger nu. Än hit, än dit. Tröttheten sätter in. Om man bara fick gå i ide. Så tänker många finländare den här tiden på året. Men samhället är som det är, vi går inte i ide. Vi lägger på ett extra kol, håller tankarna borta och matar på i ekorrhjulet. Är det sunt? Är det så vi motarbetar depression och ångest?
Jag vill tro på ett alternativ, men vad är det?

Please like & share:

Tack för igår!

Hahaa! Igår hände det! Vi spelade demo på Universums Konstens natt evenemang. Och hade nästan fullsatt läktare. Hurra! Tack alla som var där (hoppas ni inte fick ont i magen av allt godis vi bjöd på).

Projektet Habilitet fick mycket stöd och vi fick nya idéer för hur vi skall gå vidare med arbetet. Bl.a. blev vi erbjudna samarbete med en relevant instans, mer om det senare.

Att öppet berätta om vad som hänt oss berörde åhörarna. Det bekräftar att vi valt rätt sätt att ta upp det här svåra temat. Vi gör det personligt. Det handlar om mig. Det handlar om dig.

Jag ser det som vår plikt att belysa det absurda i den finländska psykvården, i attityden mot mental sjukdom överlag. Jag vill lyfta upp människan som blir sjuk för att hon inte passar in i samhällets krav. Är det människan som är sjuk eller är det samhället? Och varför handlar då all vård om att förändra människan?
De berättelser vi tog upp igår var bara ett ytskrap av allt vi har att säga.

 

Habilitetdemo1  Habilitetdemo2

 

Foto: Lucia Catani

Please like & share:

En vecka med Anna A

Förra veckan hade vi äran att ha Anna Allgulin som hjälp i vårt arbete med Habilitet. Hennes metod innefattar en hel filosofi och mer, men det vi nu främst utnyttjade var monologarbetet och hennes absoluta tonöra.

Vi började våra dagar med yoga, tänjning och röstuppvärmning, allt enligt ett schema framlagt av Anna. Meningen är att bygga upp en kroppslig apparat som av sig själv låter bra. Då behöver man inte använda olika trick och spänningar sen när man väl behöver låta bra. Innan lunchpaus övade vi därför sång och upptäckte på nytt att vi kan låta rätt så vackert!

Efter lunch gjorde vi monologer. Började med att bara berätta om vad som hänt oss, för att sedan snäva in ett gemensamt tema. Allas berättelser tycktes innehålla ett element av ‘pharmacon’, ett grekiskt ord som innebär både bot och gift. Det är utgående ifrån detta tema vi kommit fram till vilka monologer som kommer att visas på demon och vilka som förblir ovisade – tills vidare.

Vårt arbete med Habilitet är långt ifrån färdigt. Men det tog ett stort steg framåt tack vare Anna. Konstens natt blir ett spännande test såväl för oss som för publiken.

P.S. Vi har nu repeterat på LeSpace, ett kreativt utrymme i Vallgård. Där har vi njutit av vänligt bemötande, dansmattor och ljuvliga lunchsallader. De har också en mysig bar med den bästa musiken!

annaallgulin

Please like & share:

Stora tankar om framtiden

Det är höst och tid att ansöka om medel för fortsatt verksamhet. Fonder och stiftelser är onekligen den främsta drivkraften bakom mycket av den konstnärliga verksamheten i detta land. Tur att vi har dem, annars skulle många verk bli liggande i skrivbordslådor, undanlagda bakom öron eller borttynande i det undermedvetna.

Det vi sökt och söker medel för att förverkliga är
1) fler föreställningar av Jag känner inte igen henne

2) ”Storprojektet psykiskt sjuk på svenska i Finland”

Det förstnämnda kan ni läsa mer om i tidigare inlägg från i somras. Vi hoppas att med lite uppvärmning och rätt utrymme kunna ha en spelperiod med pjäsen om moder- dottersföhållanden, om galenskap och havet.

Den andra handlar på sitt sätt också om galenskap. Vi har beskrivit den såhär: en föreställning om hur svenskspråkiga med psykisk ohälsa bemöts i samhället. Idén till det här kommer från våra egna liv, våra personliga erfarenheter, som psykiskt sjuka, som deras anhöriga, som deras vänner. Vi anser att det är viktigt att tala ut om det här, att bryta stigmat och våga säga ”jag med”.
Målet är att kombinera ärligt berättande, svart humor och deltagande teater (inte på ett skrämmande eller utsättande sätt, utan på ett tryggt och respekterande sätt) och ta upp diskussionen med de berörda, de intresserade, de nyfikna. De behöver stöd, de behöver höra att det hände också mig, och mig, och mig.
Det behövs dessutom modiga människor, som inte varit intresserade, som är skeptiska, men ändå kommer och lyssnar. Diskussionen skall likväl tas upp med dem. Framför allt behöver diskussionen tas upp med de som tar besluten i vårt samhälle. Och vi är beredda att ta diskussionen till dem.

Föreställningens ambitioner är höga, det medger jag. När jag skrev ansökningarna var det någon som sa:
Sikta på månen. Jag tänkte: Då tror dom oss aldrig.
Men jag siktar på det ideala inom realistiska ramar, det som skulle vara fantastiskt att uppnå och genomförbart. Redan det borde ta oss långt.

Please like & share:

Anna Allgulin: Teatern och det dubbla

TEATERN OCH DET DUBBLA – THEATRE AND THE DOUBLE

En utställning om Anna Allgulins konstnärliga forskning, med bland annat fyra filmade föreställningar; ”Grönholms Metod”, ”Sonen”, ”Madde Min Vän” och O!DiPUSS.A.S. Föreställningarna kan ses på dator när som helst och på screen vid vissa tidpunkter. Dessa kommer inte att visas igen!

Utställningen är öppen 7-16.10.2014, vardagar kl. 10-21, lö 11.10 kl. 10-18 och sö 12.10 kl. 9-17. Fritt inträde. Välkommen!
Teaterhögskolan, Aspnäsgatan 6, Helsingfors.

Därtill kan man träffa på en workshop med bl.a. medlemmar från Teater Hekate under öppettiderna.
OBS! Uppvisning av workshopsarbetet ges torsdag 16.10 kl. 18 ->.

Please like & share:

Kära syster Diana!

Jag, Minerva, deltog på måndag i ett seminarium på Diana-scenen ordnat av Klockriketeatern. Jag tänker inte gå in på detaljerna i diskussionen, eftersom jag anser att jag inte har rätt att uttala mig om de saker som kom fram. Låt oss säga att jag blev starkt imponerad, rentav överväldigad av den politik som förs inom det finlandssvenska teaterfältet. Vi har inom Hekate medvetet valt att hålla oss lite vid sidan av. Nu ställdes jag inför frågan om jag redan med mitt deltagande i diskussionen hade dragits in i något som är alldeles för stort för oss.

Å andra sidan fanns det inget annat val. Vi är en pytteliten teatergrupp jämfört med de flesta därute. Men en dag kanske vi är lite större och vad skall vi göra då om de förebilder, de utrymmen, de möjligheter som vi ser runt oss nu, försvinner? Det må hända att vi har en förkärlek för antika gudinnor och att Diana-scenen därför känns extra viktig. Men det är också en scen som jag stått på, som jag sett omvandllas till precis det varje föreställning behöver och som jag ser som det ideala teaterutrymmet.

Detta är en hyllning till dig, medsyster under Thalias himmel!
Drag fram ditt spjut, din pil och båge!
Upp till kamp Diana! Vid din sida går Minerva och Hekate.

Please like & share:

NickenNU och annat Nytt

För det första: stort tack till alla som var och såg oss på Konstens Natt! Vilken fantastisk föreställning det blev. Tack!

För det andra: Antonia Henn har under senaste styrelsemöte enhälligt valts in som ny medlem i Teaterförening Hekate och därmed i teatergruppen. Hurra! Detta främst för att hon under arbetet med Jag känner inte igen henne visade att hon har en liknande syn på teater som vi, att hon vill och kan göra teater på det sätt vi gör det och för att hon är rolig, begåvad och lämpligt galen.

Så till dagens agenda: NickenNU är Svenska Teaterns projekt för att få igång ett större samarbete med de fria teatergrupperna på fältet. Jättebra!
Jag var på Kickoff kaffe där idag för att höra lite mer om vad det går ut på (Vi hade först tänkt söka för den här spelperioden, men kom fram till att vi nog inte skulle kunna binda oss vid ett två månaders heltidsprojekt när så många av oss studerar). Det visade sig att det blir ganska många projekt om och med (unga) vita män, men också en del annat mer experimentellt. Framför allt blir det mycket läsning av pjäser. Intressant!Jag blev positivt överraskad av att det faktiskt verkar vara väldigt öppet, vem och med vad man kan vara med. Ser nu ingen orsak till varför vi inte kunde få in ett projekt 2015-2016. Bara vi kommer på vad vi ska skriva i ansökningen nu i höst, inlämning är senast 15.12.2014. Pepp!

 

Please like & share: