meeeww


Improvised meaning med Perspektiv

SökandeIgår hade vi workshop med Camilla Hellberg hemma hos henne på Brändö. Att hon som konstnär har möjlighet att bo i ett så stort hus är fantastiskt. Där hålls nu både workshops och föreställningar. För någon vecka sedan var vi där och tog del av första visningen av hennes självbiografiska föreställning ”Hur nära vill du vara?” som har premiär för allmänheten i maj. Det var rörande och mycket nära.

Som del av deras repetitionsprocess deltog jag även i en berättarworkshop med regissören Lina Teir. Vilket var väldigt roligt, och vi smider planer om framtida berättarföreställningar.

I går jobbade vi med improvised meaning. Vilket är en improvisationsform som Camilla har utvecklat. Den bygger mycket på visualisation och intuition, att expandera och dra i hop sitt medvetande för att få olika perspektiv på det man talar improviserat om.

Det låter komplicerat men är egentligen lätt, en kreativ lek som ger dig en möjlighet att överraska dig själv och därmed också publiken.

Vårt arbete kommer att resultera i en kortfilm som kommer spelas in mitten av mars.

Tills dess bjuder vi här på lite freeflow-skrivande under och om processen. Enjoy!

Spindeln vävde en gång alltet.

Spinna, spann ut världen, historien och framtiden. Den sprang över hela nätet och upplevde allt tills den sprack av all kunskap. Då spreds kunskapen ut och blev ett pussel.

Jag söker pusselbiten som har kanter som passar med min.

Bygger ett legotorn. Klättrar upp och spejar.

Mäter kanterna och mäter alla andra.

Bryter itu mig själv och trycker halvan

mot din

den passar nästan

Byter spel och går och simmar

löses upp i kanten tills jag är dimma

Svävar

Allt sjunker in i mig nu och hela välden passar.

Jag svävar igenom nätet och det lämnar inga spår i mig och jag lämnar inga spår i det.

Upplöst utan hårda kanter.

Kan inte väva av dimma

– Hanna Nordenswan

Sökande, att leta, vara glad över det man hittar. Koncentration.

Överraska sig själv är något man sällan gör, men alla kan, om man tilllåter sig att vara öppen.

Jag är stor, mycket stor. Det glömmer jag.

Kurragömma.

Saker har redan gömt sig och

NU KOMMER JAG!

Skattkarta. Leta efter piratskatten under X:et.

Åka med båten över världens kant och skriva långa äventyrsromaner som

sträcker sig flera generationer

Att öppna lådan där man glömt att man hade lagt

Nycklen till källaren

läskiga källaren.

Jag ska söka där

Okänt är läskigt. Att hitta är att vara medveten.

Man måste vara medveten för att kunna förlåta.

Att förlåta är att få ny kunskap.

Ny kunskap är att växa .

Jag är stor. Mycket stor.

Glöm inte det.

-My Ström

Please like & share:

När gränserna suddas ut

För två år sedan, när vi jobbade med ”innan jag kom hit” skrev jag detta inlägg. Det handlar delvis om hur den pjäs man jobbar med för tillfället alltid flyter ut i verkligheten och manifesterar sig där.

Efter ”innan jag kom hit” som i stor utstäckning handlade om mental sjukdom så har två av Hekate medlemmarna varit inlagda på psykriatisk avdelning.

Nu, när vi behandlar medeltida häxor och skräck, kommer Hanna till repetitionerna igår och berättar hur hon oförklarligt fått blödande skrapsår på armen. Hon bara stod i sin lägenhet, det sved till och hon tittade ner och såg märkena, nästan som klösmärken blödde på hennes arm.

Vi skrattar lite åt det och skämtar om att han hemsöks av en hemsk spök-kattunge som vill leka.

Jag vaknade i natt, klockan var 3.33. Jag undrade en stund varför jag hade vaknat. Då hör jag fotsteg utanför min sovrumsdörr. Jag lyssnar, inget egentligen att oroa sig för. Jag bor i ett stort hus med många andra människor. Även om jag var säker på att jag var ensam just på denna våningen för tillfället. Just då slås min dator på, jag tittar någon slags förvrängd blå bild visar sig en stund. Jag går för att stänga av datorn och då stänger den i sista sekunden av sig själv. Jag står och stirrar på den en stund.  Sen går jag och lägger mig. Det var ju mitt i natten.

Nu är det ny dag. Och nya repetitioner ikväll.

Please like & share:

Bilder

011 040 048 051

Please like & share:

Inspiration

”The Finnish word ”noita” (witch) originally referred to one who employed the technique of falling into a ”lovi” (trance), or an ecstasy ending in fainting. The term ”lovi”, which literally means a hole or a cut, referred to the gap between Heaven and the Underworld. According to Finnish mythology this gap was the gateway to Hades (Tuonela, Manala). Falling into a trance meant that the soul of the person travels to the Underworld to meet the souls of the dead, who could offer wisdom otherwise unattainable.”

Please like & share:

Att gå över gränser

Människor har i alla tider använt dans och sång för att komma över gränsen mellan denna världen och en annan. Att resa ut från denna värld och se det som för oss är osynligt. När rädslan och paranoian får spridas blir det till masshysteri och häxbränningar.

Teater är ritual och gränsöverskridande. Vår verklighet och scenens verkligen. Begreppens sanning och fysisk sanning.

Den andra november är det alla helgons natt. Dagen då gränsen mellan de levande och döda sägs vara som tunnast.
Vilken mer passande dag än denna för Hekate att överskrida sina gränser?
Vi lovar sjungande och dansande, eld och tortyren och dödandet av en äkta hekate häxa.
Vi håller er uppdaterade.

Vi ses.
halloween1940

Please like & share:

Hungrig, Fragil och tårdrypande

Dagens rep började storslaget; mina kära vänner tilldelade officiellt mig titeln Konstnärlig ledare för Teater Hekate. En stor ära. Och för att försegla överenkommelsen fick jag en mystisk och hemlig gåva. tydligen införskaffad i en mörk gränd i annan dimension och är totalt unik. Den är underbar. En bronsöverdragen skelett-tass. Den är perfekt.

Sedan fick vi massor gjort. Soptrollen går framåt med stormsteg och idag gick vi mycket skissartat från början till slut. vi enades om att det är en rolig liten pjäs. Det kommer att bli bra. Vi har massor av ideér.

Sedan gick vi över till vår scen till regnbågsfestivalen. Det är där vi är fragila och hungriga och gråtande. Det är också en rolig scen. Vi lade in extra rep för den för den kräver sin tid men jag är övertygad om att det kommer bli… dramatiskt. och roligt.

Please like & share:

Höst

Med hösten kommer nya projekt. För oss också. Det som gäller nu är framförallt barnteater och ett mindre uppträdande på Regnbågsankans årliga festival regnbågshelgen. En kort grej med temat “vi ber inte om ursäkt.” Min smarta vän Christine hjälpte oss löjligt heterosexuella kvinnor att få tummen ur röven och ställa oss på scenen och sluta be om ursäkt för vår kvinnlighet. Något som faktiskt visade sig ganska svårt. Till och med för oss som I allafal innbillar oss att vi tar vad vi vill och gör vad vi vill utan pardon. Det är fan vad man ber om ursäkt. Det ska vi sluta med.

Barnteatern vi har börjat jobba på heter Soptrollen och är baserad på skräckförfattaren Thom Olaussons bok med samma namn. jo. Jag ber inte om ursäkt. Det är en skräckpjäs för barn.

Jag vill att det ska vara spännande och skrämmande. En historia där barnet blir rädd och genom det får det en chans att vara modig.

Vissa saker är man rädd för för att de är så farliga att man inte borde göra dem. Då är det bäst att låta bli om man kan. Ibland är det nödvändigt att göra saker fast man är rädd för det. Ofta när man väl har gjort det så märker man att det inte alls var så farligt. Man kan ju inte vara modig om man inte var rädd för att göra saken. Det är ju inte modigt att göra något man inte är rädd för. Eller hur?”

-ur hekates bearbetning av soptrollen

Och jo. Jag är rädd. Rädd för regnbågshelgen. Rädd för barnpjäsen. Rädd för att bli dömd. Rädd för att misslyckas. Men göras ska det liktförbannat.

Man ska ta plats och inte be om ursäkt. Jag ska göra det fast jag är rädd. Jag ska vara modig. 

Please like & share: