hannanordenswan


Skål!

WP_004481

Teater Hekate har fått Kulturfondsstöd! Vi firar med bubbel. Skål också för Minerva som fick jobb, och My som kom in på en teaterkurs!

Please like & share:

Vaginamonologerna 2014

Tillbaka, bättre än någonsin!

Vaginamonologerna årgång 2014 arrangeras traditionsenligt av Teater Hekate på V-day (14.2)! Även i år sker detta på Koko Teatteri.

Läsare i år:

Eva Biaudet (minoritetsombudsman)
Monika Fagerholm (författare)
Frida Lindholm (programledare, bl.a. Hon som inte rodnar)
Heidi Finnilä (journalist, bl.a. Obs debatt)
Camilla Hellberg (skådespelare)
Karin Palmén (samhällsaktivist)
Elisabeth Wide (representant för tidningen Astra)
Hanna Nordenswan (Teater Hekate)
Minerva Peijari (Teater Hekate)
My Ström (Teater Hekate)
Frida Wickholm (Teater Hekate)

Facebook-evenemanget hittas här.

VDAY2014logo_web

V-Day kämpar alltså emot våld mot kvinnor och är en världsomfattande organisation.
10% av evenemangets intäkter går till ett av V-day-organisationen valt internationellt välgörenhetsmål och 90% går till Pääkaupungin Turvakoti ry (Huvudstadens Skyddshem).
 Föreställningen spelas den 14 februari klockan 18.00-19.30 på KokoTeatteris scen, Tavastvägen 3. Evenemanget tar ca 1,5 h. 

Biljetterna kostar 10/7 euro och kan köpas via Tiketti eller KokoTeatteri (050-3219919, vard. 12-16) samt vid dörren fr.o.m. kl. 16.

Hjärtligt välkommen!

Mer om V-day: www.vday.orgIMG_5116Mer om Koko Teatteri: www.kokoteatteri.fi

Please like & share:

Witches wake

Teater Hekate gjorde höstdebut utomhus i år.

I Pestparken vid Bulevarden vaknade häxorna till liv igårkväll, i en kort performans som främst var skriven och planerad av My Ström och sattes upp av arbetsgruppen.

IMG_4665

Kyrkklockorna slog och publiken tystnade. Allhelgona spred en stämning som gav gåshud under kläderna i den tysta, mörka parken.

IMG_4669

Och så vaknade häxorna!

IMG_4684

Den obehagligaste av dem alla kunde se in i framtiden.

IMG_4688 IMG_4687

Så hon spådde publiken, Allhelgona i ära.

IMG_4692

Men häxan var farlig, och häxor måste brännas.

IMG_4714 IMG_4715

Så parken förvandlades till ett bål och häxan brann.

IMG_4721

Och gjordes ofarlig.

IMG_4728 IMG_4735

Slut.

Vi ses snart igen!

Alla bilder tagna av Tommy Tienhaara.

Please like & share:

Tonight

Ruttopuisto/

Pestparken/

Plague Park

Helsinki/ 19:00

WITCHES WAKE

IMG_4718

 

Photo: Tommy Tienhaara

Please like & share:

Äntligen feedback

På lördagen hade vi feedbackmöte – för Re: Evolution.

På tiden, kan man lugnt säga. Vi kom i alla fall ihåg överraskande mycket av processen, och gick igenom allt från skrivandet till regiarbetet till gruppens utveckling.

Mycket givande! Sedan tog vi en mojito.

 

HekateFrida, Minerva, Hanna & Miira

Please like & share:

Terapi

Teater Hekate är för tillfället lite som terapi för oss tre som är aktiva i höst.

Hösten blir lätt tung och deppig, och det har varit ett tungt och delvis deppigt år också. Då är det så oerhört skönt att ha lite rutin. Varje onsdag repar vi och huvudet är nu fullt av manus, karaktärer, idéer och planer. Trots att det är mycket att göra på sidan om vardagen balanserar jobbet ändå ut det.


När vi har repat är man trött på ett så skönt sätt, efter att ha jobbat och åstadkommit.
Jag kan ta ett steg tillbaka och se vad vi gjort, och vara stolt. För ett tag sedan blev jag frågad om vad jag gör, studerar, jobbar eller? Jag sa att jag har en teatergrupp och vi skriver föreställningar. Ja och just det, jag jobbar heltid vid sidan om det.

Teater Hekate är på sätt och vis fortfarande i sin linda, vi har en fin framtid att se framemot. Samtidigt är jag nöjd över det vi redan gjort med så lite material.

Gruppen är en utbildning för oss, en möjlighet att bli bättre. Och så är den terapi, en bubbla att fly in i när det regnar kallt och blåser snålt, och när vardagen nafsar en i hälarna.

Please like & share:

Vi har landat! Nu svärd!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=LeCLPROhy94]

Här är videon på mig och My när vi gör vår svärdkoreografi. Den är inspelad direkt efter den sista föreställningen.

Ska blogga mer snart, det är en del som hänt inom Hekate under sommaren, och snart börjar höstens arbete.

Please like & share:

Snart

Vi är i Finland, men inte ännu återhämtade efter månadens otroliga erfarenheter. Det blir bildbomb och blogg när vi landat mentalt.

Please like & share:

Bilder/text/dagar/tankar

Bilder och dikter får beskriva mina känslor ikväll.

Så gott som varje dag efter den första veckan har jag tillsammans med en genial ung polack skrivit Poem of the day. Vi brukar ha med några gästande författare ibland, och jag presenterar här några av de bästa dikterna istället för att skriva något annat, eftersom jag är både tom och full av känslor och inte riktigt vet vad jag ska ta mig till.

Poem of the day 15.6

The wind of wilderness blows so strong
while tears of melancholy flow like stones

and slow down in your life road
and I love you a lot, you are my life
but heavy is my soul, a load
Oh!
Kiss!
Much as you
A flame!

Poem of the day 24.6

Hanna
Oh Hanna
Oh Oh Oh
Na Na Na

Poem of the day 21.6

Through a spine
our spine
goes a pain
the pain is yours, it is mine
power, from the earth
hurt
but
wolsetot
the biggest one
as baby crazy dance tonight
goes away
Is it pain? We are young
enjoy the life, life, life
tonight
We lock the fight
With our mind
Please be kind
Not blind

 

Poem of the day 30.7

Orange music
african forest
dancing in the vodka
Whera have we gone so far?
Is this the power of the Northern Star?
Or is it our reality in somebody’s dream?
But who is this somebody? Is it you? Or is it me?
different colours behind our eyeballs
øyevippe
touch my back with feathers
wear a latex or the leather
find yourself behind the moon
or give me future, part or spoon
Yours sincerely
WHO

Please like & share:

Katharsis / Reverumpa

Vår månad i Norge närmar sig sitt slut. Det känns jobbigt att skriva, men efter en vecka åker vi hem.

Stella Polaris har inneburit mycket förändring för mig. Både fysiskt (blåmärken, sår, skador, nya muskler, mindre omkrets, smutsiga händer och ojämn solbränna) och psykiskt (jag har ställts in för två livsförändrande beslut medan jag var här). Det känns mycket renande, och trots att perioden snart är slut har den gett mig en trampbräda inför en ny början istället för ett slut.

Förrän vi åker hem ska vi ju ändå spela föreställningen, såklart. Allt arbete har ju faktiskt förberett en föreställning, ibland försvinner målet bakom alla äventyr på vägen. Imorgon blir det genrep och idag har både jag och My slitit ut varenda atom av energi ur våra kroppar.

Vi gör en fantastisk svärdkoreografi och är sjukt stolta. Ska filmas!

Norge är bra på många sätt, folk talar lustigt, är väldigt vikingatokiga och oftast glada som fan. Vattnet är rent att simma i och vädret bra. Men det absolut bästa hittills är den här orten, som vi upptäckte i en lokaltidning:

Reverumpa. Jag blir så lycklig.

Får se om vi hinner skriva innan premiär, finns mycket arbete kvar. Igår hann vi i alla fall SIMMA!

Please like & share:

Nattvakt på gravhögarna eller Mördarsniglarnas attack 1

Efter en lång och regnig dag drog jag och My oss tillbaka till tältet där vi skulle övernatta. All scenografi är uppbyggd i Borre, och den ska vaktas varje natt.

Vi gick omkring i den öde parken bland gravhögar och drog in renfällar i tältet. Efter ett snabbt dopp i havet satt vi oss under tak och tittade ut över det tysta landskapet. Vi hade lite sällskap av en norsk gutt som berättade om de döda vikingarna som låg i gravarna och om skuggorna han sett i dimman ibland.

När vi kröp in bland sovsäckar och fällar var det midnatt, och regnet smattrade på tältduken.Under natten hördes tunga steg utanför tältet, som om någon kontrollerade vilka vi var.

Klockan åtta vaknade vi. Det första som händer är att My hittar några mosade mördarsniglar under sin sovsäck. Vi tittar oss omkring, och inser att flera jättesniglar klättrar längs väggarna och runt omkring oss. Äckligt.
Vi bestämmer oss för att försöka sova lite mer, tills My lägger handen på sin kudde och… en snigel, inne i kudden. Äckligt! Plötsligt är de överallt. Jag känner på min haka. Det är slem på min haka. Ett slemspår som leder mot min mun.

Väldigt äcklade, trötta och lite panikslagna hoppar vi ut ur tältet och låser upp dörren till det lilla huset där dräkterna sys. Nojiga över att det skulle finnas flera slemklumpar i våra kläder dukade vi upp lite frukost och satte oss ner. Plötsligt känner jag att något rör sig i mitt huvud. Långsamt känner jag efter i håret, det är något kallt, något halt…

Under de följande fem minutern står jag och skriker, skrattar och gråter medan My slår mot mitt huvud med en brödkniv.

Efter den här processen var vi så gråtiga och skrattiga att vi knappt kunde andas, och insikten om att jag kanske svalt en snigel började dagas.

All denna snigelterror kan ha börjat då My för två veckor sedan trampade ihjäl en jättesnigel. Nu är de här för att hämnas… de kommer att krypa in i våra sängar, munnar och ögon tills vi är lika ihjältrampade som deras vän. Och de kommer inte att ge upp. De kommer att kämpa till sista slemmet.

Förhoppningsvis är vikinga-andarna på vår sida i denna dödliga kamp.

Please like & share: