Antonia


Mitt första inlägg.

antoniajeah

En presentation. Typ.

Hej! Jag heter Antonia och är Teater Hekates ”nya” medlem. Jag är dock inte längre värst ny, har ju varit med i ungefär ett år. Habilitet blir mitt andra projekt med Hekate. Jag var med i ”Jag känner inte igen henne” förra året och det tyckte jag var fantastiskt fint. Jag blev töntglad när My och Minerva ville ha med mig i gruppen och ännu töntgladare är jag nu när jag börjat lära känna dom andra också och märker att dom är jättefina och smarta och begåvade.

Ja, så ska jag väl ta och berätta lite om vad jag är för en. Det är lite svårt för jag är inte helt säker ännu. Nå, jag studerar manus och regi på Arcada, har två katter, är lång, tycker om att spela teater, filma, sjunga, virka, skriva, se på film och vara på landet. Just det, så var det ju också jag som gjorde denna nätsida!

Jag och Habilitet

Det projekt vi jobbar med nu är väldigt viktigt för mig. En orsak är att jag länge själv haft problem med ätstörningar, ångest och depression och det är något jag vägrar skämmas över. För det är inte mitt fel, det är inte mitt val, det är inte min personlighet, det är bara som det är. Det tycker jag att det är dags för fler att förstå, jag vill dela med mig av mina upplevelser.
En annan orsak är att jag är arg. Jag är arg på hur omöjligt det är för mig att få en psykiatertid på svenska, hur jag måste ljuga och säga att jag ”har stegring” när jag har ångest, hur ingen någonsin gjorde/gör någon uppföljning på min medicinering och på hur förvånade folk blir varje gång jag nämner min sjukdom. Förvånade över att jag vågar tala om det, att jag inte ser det som en hemlighet eller som någonting skamligt.

Att inte skämmas passar inte in i diagnoserna. Jag passar inte in i systemet. Är det då verkligen jag som ska anpassa mig för att bli hjälpt? Är det då jag som är sjuk på fel sätt? Är det vad det betyder att inte vara ”samarbetsvillig?”.

Nej. Nu tar vi och granskar denna rumba som heter psykvården, baserat på våra egna erfarenheter. När vi jobbar är det med jämna mellanrum någon som stannar upp och brister ut i skratt, ”Alltså det här är ju bara så ABSURT! Hur kan det vara så här?!”. För det är en cirkus, en lek, men vi vill inte leka längre.

 

 

Please like & share: